Statisk elektricitet
     - kan det finnas pengar i det?

     Av Reinhold Rutks. Swedish Electro Static AB

I de två föregående årgångarna av Nordisk Emballagemarknad har vi berättat lite om statisk elektricitet. Många har kommenterat att det varit intressant och att statisk elektricitet ju finns överallt när man tänker efter - men - det kan man väl inte bli rik på? Nej just det! Det är inte värst troligt att man tjänar mycket pengar på att statiskt uppladdade materialytor susar omkring helt okontrollerat i produktionen.

Den här artikeln avser att kort rekapitulera de centrala frågorna från tidigare artiklar och försöka belysa vilka ekonomiska konsekvenser som kan bli följden av att hantera problemen eller att låta bli.

För att göra våra diskussioner lite lättöverskådligare väljer vi att betrakta tre olika huvudtyper av fall när statisk elektricitet kan påverka det ekonomiska utfallet i stor utsträckning;

• Process- eller körbarhetsproblem där ett material fastnar eller positioneras fel eller inte kan bearbetas eller matas fram med avsedd kapacitet p.g.a statisk laddning
• Kvalitetsproblem
• Nyttoanvändning - när ett kontrollerat utnyttjande av statisk elektricitet kan leda till ökad produktionskapacitet och/eller förbättrad kvalitet

Utöver dessa punkter kan man naturligtvis även nämna arbetsmiljöproblem där statisk elektricitet kan ge upphov till obehag eller personfara och i förlängningen slå ut en hel fabrik genom explosion eller brand. Detta är nog de flesta väl medvetna om. Likaså finns det nog en allt bredare medvetenhet om de problem statisk elektricitet kan vålla vid hantering av känslig elektronik. Vad vi här vill visa är några praktiska exempel på ganska ordinära problem som trots allt kan få en mycket stor ekonomisk betydelse om de hanteras rätt eller fel.

Statisk elektricitet kan ge körbarhetsproblem som kostar stora pengar

Vid arktryckning med offset, flexo eller screen tryck vållar statisk elektricitet problem bl.a vid iläggning i form av dubbelark eller felaktig inmatning, smetning i färgverken och dålig stackning vid avläggningen. Resultatet blir nästan alltid att man kör tryckpressarna med starkt reducerad hastighet. Ofta kör man med endast halv hastighet och konstaterar helt enkelt att det inte går att köra fortare. Med antistatutrustning kan man ofta köra med full hastighet och dessutom med sådan kvalitet att man slipper trycka stora överupplagor som oftast blir fallet vid screen tryckning.

Tillverkning av bärkassar i plast samt plastpåsar för packning av bröd, toalettpapper och liknande är ett intressant problemområde. Förutom problem vid extrudering och tryckning av filmen, vilket man i allmänhet måste räkna med, är konverteringen till bärkasse eller påse lite knepig. Två vanliga metoder förekommer, i den ena svetsas påsen av och faller därefter ned på en stapel eller direkt ned i avsett emballage. I den andra metoden fångas den färdiga påsen upp av en vinda med roterande vingar som med vakuum griper påsen för att efter ett halvt varvs rotation fästa påsen på ståndare (spjut). Vid problem med positionering av påsarna eller kassarna blir det omöjligt att packa dem i rätt antal i rätt emballage. Om påsarna inte är rätt packade i bageriets förpackningsmaskin hamnar brödet på golvet.

Ett par kvalitetsproblem som kostar pengar;

Displayfönster till bl.a mobiltelefoner tillverkas genom formsprutning. Displayfönstren samlas upp och transporteras till en station där de avsynas och förses med en skyddstejp. Dammpartiklar under skyddstejpen leder genast till kassation. Genom att med joniserad luft ladda av detaljerna redan när de lämnar verktyget och dessutom samla upp dem i ett lämpligt dammfritt och förslutningsbart emballage kan de nå avsyningsstationen dammfria. Vid avsyning och tejpning används utrustning för avladdning och

- sida 1 -

renblåsning och fönstren packas i därför avsett dammtätt emballage för transport till montering. En reklamerad mobiltelefon i butiken pga damm under displayen är dyrbart.

Kaffe packas numera allmänt i olika typer av plastlaminat efter krav att avlägsna aluminiumskiktet pga miljöskäl. Aluminiumskiktet har haft den utmärkta egenskapen att jorda bort mycken oönskad statisk elektricitet, varför övergången blivit besvärlig på många håll. Statisk uppladdning av plasten har gjort att kaffe fastnat i svetsen som därför blivit otät, med hållbarhetsproblem och reklamationer som följd - kunder vill inte ha en mjuk förpackning om den skall vara hård. Genom att ladda av folien inför förslutningen kan kaffet avlägsnas ur svetsfogen och förpackningen blir tät.

Några exempel där nyttoanvändning med statisk elektricitet kan spara pengar;

I en maskin krympfilmas och personadresseras tidningar. De inplastade tidningarna samlas upp i en stacker i buntar om 25 varefter de knuffas ut
av en utstötare. När bunten når transportbanan på sin väg mot den automatiska bandningsstationen ändrar bunten riktning och hastighet varvid bunten glider isär, dvs “rinner ut” så att man måste placera en operatör för att hjälpa buntarna rätt. Genom att kontrollerat ladda tidningarna statiskt vid stackningen kan buntarna transporteras automatiskt och den extra operatören sparas in.

Vid tillverkning av rullpåsar, dvs plastpåsar på rulle, vill man ofta packa dessa i en snygg pappförpackning med säljande tryck. Att dela rullarna från varandra automatiskt är inget problem, men hur kan man automatiskt få ändan av rullen att hamna inne i förpackningen vid förslutningen? Genom att kontrollerat ladda fast de sista varven av påsar med statisk elektricitet får man en fast rulle utan lös ända och undviker extra operatörer som annars krävs för att rätta till påsarna i förpackningsmaskinen.

Hur kan jag räkna ut om det lönar sig att installera en utrustning för av- eller uppladdning?

Frågan ter sig kanske väl simpel, men det är nog alltför ofta som beslut fattas utan att man skaffat sig ett vettigt beslutsunderlag. Det bör kanske påpekas att även avsaknaden av beslut innebär att man fattat ett beslut - nämligen - att inte göra något.

Det allra enklaste sättet att göra en kalkyl är att upprätta en pay-off kalkyl. Pay-off metoden är en investeringskalkylmetod som i enklaste form
innebär att man bortser från räntekostnadens inverkan på kalkylen och beräknar återbetalningstiden (pay-off tiden) som investeringens värde dividerat med den årliga avkastningen. Pay-off tider på så lite som två veckor är inget unikt för utrustning för att hantera statisk elektricitet, och leder naturligtvis till omedelbara åtgärder. Var gränsen går för vad som är ekonomiskt motiverbart varierar mellan olika företag och branscher, men en pay-off tid på 2-3 år anses nog ofta vara motiv till att fatta beslut om investering.


Hur tar jag fram ett kalkylunderlag?

Oavsett vilken kalkylmetod man använder så kan kalkylen förstås aldrig bli bättre än det underlag jag baserar min kalkyl på. Den första åtgärden måste därför bli att göra en inventering av de olika problem eller möjligheter som finns med statisk elektricitet och att ta fram kostnaden för de olika applikationslösningar som kan bli aktuella. En första inventering kan man troligen göra själv, men hos många företag finns det problem som man inte har kunnat identifiera som statiska problem. Det kan alltså vara lämpligt att ta hjälp för att göra en kartläggning och eventuellt också göra mätningar av statisk elektricitet. Många problem är av standardtyp som enkelt kan specificeras eftersom det finns många liknande installationer gjorda. Andra problem måste studeras närmare för att ge ett helt säkert underlag, men ofta kan man nog nöja sig med en ungefärlig uppskattning i ett första skede.

Den till synes enkla och självklara frågan att ta fram interna kalkylkostnader för maskiner, produktionslinjer, personal etc. kan ibland visa sig vara ganska knepig. Här kan det variera alltefter metod att bryta ner kostnader och redovisa dem, företagsfilosofi, eller tillgänglighet för uppgifterna. I många fall kan man hitta uppgifter i detalj för varje maskin, operation eller timkostnad för personal, ingående komponenter osv. vilket gör det enkelt att skapa mycket goda kalkyler. När uppgifter saknas eller är alltför osäkra kan man ofta finna andra vägar att sätta ett pris på problemen.

- sida 2 -

Kostnader för problem med statisk elektricitet kan ofta relateras till kassationer eller reklamationer varvid man kan utgå från dessa kostnader och därefter göra en bedömning av hur många reklamationer och hur mycket kassationer som kan undvikas.

Ett enkelt kalkylexempel

Antag att i en större offsetarkpress kostar produktionen 1000 kronor per timme med en beläggning av 60 timmar per vecka vid full beläggning med nuvarande beman-ning. Antag vidare för enkelhetens skull att produktion-en omfattar 50 veckor per år och att kostnader för papper och färg tillkommer alltefter aktuellt jobb, dvs kan bortses ifrån i vår kalkyl.
Kostnaden för produktionen per år uppgår då till miljoner kronor. En installation av antistatutrustning ger en kapacitetsökning motsvarande 10% eller 300’000 kronor. Med en kostnad för installationen på 50’000 kronor blir pay-off tiden endast 2 månader.

Är statisk elektricitet en underhållsfråga eller en fråga för företagsledningen?

Statisk elektricitet är en fråga som i de flesta fall torde anses vara av mycket liten betydelse för ett företags överlevnad och resultat, kanske är det oftast sant. MEN, om man betänker att de problem med statisk elektricitet som besvärar företaget leder till merkostnader för produktion, reklamationer, kundeftervård etc. så blir det intressantare. Varje sparad kostnad kan ju läggas direkt till företagets vinst. Förutom att varje statiskt problem som undanröjs leder till en direkt förtjänst kommer man ju dessutom kunna styra produktionen säkrare vid ett förhållandevis större kapacitetsutnyttjande. Detta leder förstås till ytterligare förtjänst och en möjlighet till förbättrade kundrelationer där leveranssäkerhet och högre kvalitet kan ge utrymme för ett högre pris.

Kanske det stämmer att man blir rik inte på de stora inkomsterna utan på de små utgifterna - så kanske kan man bli rik på statisk elektricitet

- sida 3 -